“Måste man alltså stå i gruvan och gräva guld, varje dag i resten av sitt liv?”
Det måste vara Sara Sommerfelds skådespelartalanger som bidrar till det skickliga berättandet och de medryckande dialogerna i denna debutroman. Hon gör det så bra! Växlingen mellan allvar och humor är genomgående och jag vill inte sluta läsa (lyssna).
Det här är en fiktiv roman med inspiration ur författarens liv som speglar det lilla barnet och en kärlekstörstande kvinna som tvivlar på sig själv. I jakten på kärlek och kickar djupdyker hon i korallrev och slänger sig ut från höga höjder med livet som insats, bokstavligen talat. Som läsare får vi också ta del av Saras mammas flykt till Sverige från Polens antisemetism, vilket präglar Saras liv, där hon ofta får höra att skådespelaryrket inte är ett “riktigt jobb”. Hennes strävan som barn att bli en prima ballerina, där blodiga tår i ballerinaskor, leder till besvikelse när huvudrollen går till ett annat barn. Störst var kanske besvikelsen hos mamman själv, vilket påverkar Saras självkänsla. Nederlaget stack troligen som nålar och påminde om dansen som tog ett abrupt slut pga att hon är jude. I den nya skolan känner Sara av mobbing och utanförskap och öppnar upp sig för föräldrarna. I stället för att lyssna, pushas hon att ge mer av sig själv och sluta fälla krokodiltårar. Hon lär sig tidigt att klistra ett leende på läpparna. Det är ju bara att lyfta på mungiporna.
Kloka insikter växer fram men slåss om hennes uppmärksamhet, där egot och prestationsdjävulen ofta tar kommandot. Följt av dålig självkänsla och självförakt där hon förbannar sig själv. Hon sliter hårt, lever sin dröm bland rosa, fluffiga sockervaddsmoln med jetsetliv på boutique hotell på Mallorca, sus och dus i Italien och på Stureplan och landar slutligen på Bali. Och i Indien. Det är tvära kast med brinnande sambuca shots och champagne, chanelväskor och märkeskläder till yogaretreat och möte med Dalai Lama och författaren Elizabeth Gilbert. Dennes bok Eat, Pray and Love går som en röd tråd genom hela boken. Det bidrar till hennes inre resa med andningsövningar, tarmsköljning och bovetegröt. Vägen till lycka tycks gå genom yoga och meditation men de flesta av oss är inte redo att viga resten av sitt liv som en asket. Just det sätter Sara fingret på med sin berättelse: “Måste man alltså stå i gruvan och gräva guld, varje dag i resten av sitt liv?” Kort sammanfattat så handlar det om att släppa kontrollen.
Dialogerna i boken gör att det hela tiden händer någonting. Den italienska pojkvännen, bryter på engelska med italienska fraser, ger en bild av den patetiska gigolo han verkar vara. Galet roligt! En hel följetong av destruktiva pojkvänner bidrar till spänningen i den här romanen, likväl Saras mammas vassa repliker med polsk accent. Det är nyfiket, tragkomiskt och tankeväckande. Under ett dyk bland korallreven känner sig Sara ironiskt utklassad av två små clownfiskar, samtidigt som de inger hopp. Clownfiskar lever som par tillsammans hela livet. Om de kan hitta kärleken i ett stort hav, så borde väl även hon kunna det..?