Skägget i brevlådan

"Varför ligger tomtens skägg här?!"

- En julnovell, skriven av Lotta Karlsson, 2019

Pappa pustade ut efter att ha skottat sig fram genom snön och fått till en liten gång. Från riksvägen fram till farbror Larssons tomt. Nu stod han och hängde över farbror Larssons staket. Han plirade bort mot växthuset, vars rutor var täckta av imma och rimfrost. Det lyste därinne och såg så där juligt och mysigt ut. Farbror Larsson hade, som han själv brukade uttrycka det, flyttat trädgårdslandet in i växthuset nu när det var vinter. Jag förstod inte riktigt hur han menade för trädgårdslandet låg ju fortfarande kvar, om än under snön. Men jag visste att han hade drivit upp traktens finaste hyacinter som han planterade i de mest fantastiska julgrupper. Dagarna före jul var det alltid en strid ström av besökare som kom från traktens alla håll och kanter för att inhandla julens blommor.

Det steg ånga ur mun och näsa i samma takt som pappa andades häftigt när han tog igen sig mot staketet. Det var kallt och stjärnklart fast timman inte var sen. Farbror Larsson som var både gammal och skröplig behövde hjälp att skotta en gång i den djupa snön som hade fallit tidigare i början på vintern. Pappa sa att han nästan fastnat med skägget i brevlådan. Han hade för länge sedan lovat att skotta just den här dagen men nästan glömt bort det. Och om det inte var skottat skulle han sätta farbror Larsson i en riktig knipa. För hur skulle annars alla kunder kunna ta sig fram genom den djupa snön? På -70-talet, när jag växte upp var vintrarna kalla och snöiga. Det blåste mycket på östgötaslätten. Det blev många gånger stora drivor och snötorn på flera meter som formades av vinden när snön yrde som mest. Men jag begrep ingenting av det just pappa sagt. Här fanns varken brevlåda eller skägg. Jag menar, pappa hade inget skägg på den här tiden. Och brevlådan den stod nere vid riksvägen. Vad jag inte visste var att jag straxt, bokstavligen skulle få en utförlig beskrivning över det myntade uttrycket.

När pappa skottat färdigt gick vi tillsammans mot växthuset. Det var varmt och alldeles fuktigt därinne. Vi snitslade oss fram mellan gångarna och tog oss längst ned i växthuset där farbror Larsson stod i egen hög person. Hans händer var alldeles jordiga av all plantering. Han bad mig gå och hämta några rosetter som saknades i de sista grupperna. Han pekade längre bort mot en smatt med hyllor fulla av bråte. Jag traskade dit. Men istället för att plocka fram rosetterna föll min blick och nyfikenhet på något vitt och ulligt på hyllan under.

-Pappa…? Pappa. Pappa! Varför ligger tomtens skägg här?!

Innan jag visste ordet av stod farbror Larsson vid min sida. Han ojade sig nästan på ett sätt så att det lät som han svor och mumlade osammanhängande ord till en början.

-Jo du förstår, jag förvarar tomtens skägg här för på sommaren blir det alldeles för varmt att bära skägg. Jag glodde storögt på honom.

-Jag tror dig inte! sa jag argt och rynkade pannan och plitade ilsket med munnen. För att visa min bestämda uppfattning knöt jag armarna i kors över bröstet och stampade med foten.

-Jo men så är det, för annars skulle inte tomten få en lugn stund om han kändes igen, skrockande han. Plötsligt stod pappa flinandes bredvid. Han klappade mig på huvudet och drog mig intill sig. Förklaringen lät ju rimlig. Men hur kunde det ligga ett helt skägg där? Jag fick inte ihop det. Pappa stod ju med rakhyvel varje morgon. Det kunde väl tomten också göra, förklarade jag för en förbryllad farbror Larsson. Han kliade sig i huvud. Han drog en djup suck. Han berättade vidare att tomten med sitt långa skägg, fastnat i både det ena och det andra under åren. Alltifrån svarvar vid leksakstillverkning till brevlådor. Brevlådor. Han sa brevlådor.

-Vad har han i brevlådor att göra? kontrade jag lätt småirriterat, för jag var klart besviken på att myten om tomten kommit till sitt slut. Han var ju en bluff. Sprang omkring med lösskägg. Och tomten hoppade väl genom skorstenen? Åtminstone i vissa delar av världen. Jo, det var förvisso sant. För de barn som bodde i hus med skorsten, fortsatte farbror Larsson. Men alla barnen i stan, de som bodde i höghus. Det var genom deras brevinkast som tomten ropade. Och fastnade med skägget.

-Ho ho, finns det några snälla barn? skrockande farbror Larsson klämkäckt. Jag ryggade och blev rädd för ett ögonblick. Det lät så bekant! Men det var alltså därför tomtens skägg lossnat, det hade fastnat i brevlådan. Tillsammans med förklaringen om att han hängde av sig skägget under sommarmånaderna, köpte jag hans argument.

När så julaftonskvällen äntligen kom och tomten stod på tröskeln till vårt vardagsrum, ville jag bara sträcka mig fram och dra i tomtens skägg. Jag ville försäkra mig om att det var skägget från farbror Larssons växthus. Men tomten satte handen mot hakan. Han blinkade åt mig samtidigt som han förde pekfingret hyschandes mot sin mun. Jag log lyckligt över tomtens hemlighet. Hans brunbrända och lite jordiga fingrar fick mig att sända en tanke till farbror Larson, som satt hemma i sin stuga alldeles ensam på självaste julafton.