Som många andra kom jag i kontakt med Mia Törnblom för dryga tjugo år sedan i och med böckerna om självkänsla. Nu när jag återknyter kontakten blir det med boken Sårbar & superstark. Jag blir överraskad av hennes sätt att beskriva och ta upp saker som jag själv brinner för. Hela tiden. Framförallt gör det mig extra glad att höra henne berätta om grit, det ord och uttryck som jag använder i min senaste låttext. Hon uppmanar läsaren att träna på grit. Hon berättar vidare att det många gånger ligger år av frustration och misslyckanden fram och tillbaka innan man når sina mål och att genombrott sällan sker över en natt. Hon tipsar om att bli inspirerad av andra, läsa biografier och titta på dokumentärer i ämnen som intresserar, ja helt enkelt skaffa sig nya perspektiv och utvärdera sina misstag så de blir till erfarenheter och lärdomar.
Hennes bästa tips enligt henne själv (och jag håller med) är att forma sina misstag till roliga historier. Humorn är med andra ord en bra väg att gå när det gäller att vända misslyckanden till något bra. Att ha kvar sitt fokus på drivkraft och sitt varför håller engagemanget vid liv. En liten passus; jag själv sprang på ordet grit för första gången i min egen research under tiden jag skrev låten Silver Lining i våras. Folkhälsovetare som jag är får jag skylla på att ordet inte var etablerat då jag studerade ;-), det kom först i ropet omkring år 2014.
Kapitel elva handlar om att bli vän med sin kropp och berörde mig starkt. Mia som inte bara tampats med missbruk av alkohol och narkotika berättar om sin kropps- och viktkamp på flera olika sätt. Hon låter även en person hon lärt känna via en blogg berätta i boken om den dag som hon fick nog, när vågen slog i botten och visade ERROR. Det var en hjärtslitande berättelse, sammanfattad på några sidor om självförakt, äckel och beroendeproblematik kopplat till mat. Till skillnad mot Mia så knarkade den här personen mat och inte piller, men beroendeproblematiken var ju densamma som Mia understryker. Vidare fortsätter hon att en person med drogberoende måste låta bli alkohol och droger men en person med matproblematik kan inte sluta äta. Så många gånger jag tänkt detta! Vår kropp kräver mat för att fungera, och livsmedel i olika former kommer alltid finnas där som en utmaning. Det härliga med den här historien är ändå att båda känner igen sig i varandra, jag likaså. Igenkänningsfaktor. Något som kan hjälpa andra. Dessutom använder Mia humorn för att lätta upp det hela genom att se på sig själv och sin kropp och förhållningssätt till mat som om hon vore en labrador; hon kan äta hur mycket som helst utan att känna sig mätt. Och som hon skriver så är det ju inget som hon mår bra av i längden. Inte heller labradoren vill jag flika in ;-)
Mia har en väldigt behaglig berättarröst som gör det hela spännande, intressant och väldigt levande. Hennes tydlighet och intonation gör just budskapet extra tydligt. Tack vare detta uppmärksammades jag på ordet “heldre”. Det må vara dialektalt men ordet finns med i SAOB från 1930, vilket jag slog upp först efter att ha backat och lyssna en extra gång. För säkerhets skull går jag även in i den läsbara versionen i appen. Men där var det stavat så som vi brukar se och höra ordet (hellre). Jag uppmärksammar även ordet “aldra”, lika charmigt som tidigare och som likaså finns med i SAOB.
Boken inrymmer så mycket klokhet och inspiration. Till exempel kan man läsa om varför vi gör klokast i att inte tacka ja det första vi gör till allt och alla. Mia pratar om acceptans (något jag vet att nästa bok kommer ha fokus på och som släpps i november), självledarskap där vi tar ansvar för oss själva och ingen annan. Här nämns också vikten av reflektion, att ta sig tid dagligen gärna med hjälp av papper och penna, Slutligen bokens huvudtema, sårbarhet och att våga visa just det eftersom det inte bara öppnar upp den egna konvalescensen och utvecklingen utan också sätter igång en hel rörelse i vårt samhälle där vi tillsammans helar varandra.